Lite avelstänk innan man låter sin hund reproducera sig

Visst är det underbart med en kull valpar men det är också kopplat till ett stort ansvar och mycket arbete. Man bör vara påläst angående RAS, SKKs grundregler, Jordbrukets och det svenska djurskyddets regelverk. Känner man sig trygg i allt detta så kan man låta sina tankar vandra vidare.

Vad och hur bör man tänka innan man låter sin hund bli förälder till en kull valpar? I första hand bör man fråga sig, varför vill jag ta valpar på min tik eller låna ut min hane? Det kan finnas många olika svar på den frågan och en viktig följdfråga blir då, – Vad kan just min tik eller hane och en eventuell kull valpar tillföra den befintliga populationen? Svaret bör då vara positiva egenskaper, om inte, bör man avstå att ta en kull valpar.

Som många känner till så har Kromfohrländern en liten population och den svenska samlingen av kromisar kan ses som en delmängd av den totala populationen. I en numerärt liten ras är det extra viktigt att värna om den genetiska variationen, det är därför angeläget att bl.a. ha fokus på en låg inavelsgrad (inavelsprocent) men minst lika viktig är att man inte överanvänder någon hanhund inom rasen (för närvarande max 5 kullar) hur snygg, bra och trevlig den än är! Faller man för den frestelsen har man bidragit till en förlust av genetisk variation inom rasen.

Det man bör fokusera på när man väljer avelsdjur är hälsan, såväl fysisk som psykisk sådan, ambitionsnivån för exteriöra detaljer får komma i andra hand. Det optimala är att det används lika många hanar som tikar i avel, en utopi kan man tycka, men det är åtminstone eftersträvansvärt att försöka krympa gapet mellan tikar och hanhundars användarstatistik.

Som uppfödare bör man noga studera kromfohrländerns RAS (rasens avelsstrategi) som är framarbetat av rasklubbens avelsråd efter krav från SKK som även godkänner detta dokument innan publicering.