Tänk att slumpen kan åstadkomma ett så lyckat resultat! Jag tänker då på hur kromfohrländern blev till.

Under slutfasen av andra världskriget hittades en  herrelös hund av en fru Ilse Schleifenbaum i trakterna runt Siegerland i Tyskland. Hon tog med sig hunden hem och kallade honom för "Peter".
Hunden Peter påstod de amerikanska soldaterna att de tagit med sig från Bretagne och haft som maskot. Vid en närmare titt på Peter, efter en rengörning och ett bad av honom, kom de fram till att det högst troligt var en Grand griffon vendéen.

År 1946, då kriget var slut, så uppstod en vänskap mellan Peter och familjen Schleifenbaums grannes gamla foxterriertik Fiffi, vilket ledde till flera kullar valpar. Dessa valpar var mycket speciella tyckte Ilse Schleifenbaum och med hjälp av Otto Borner, som var president i VDH (Tysklands motsvarighet till Svenska kennelklubben), skapades en avelsplan för Peter och Fiffis avkommor ur flera kullar. Trots många vedermödor under efterkrigstiden ledde avelsarbetet så småningom till att utvalda avkommor granskades och till slut blev godkända som egen ras 1955.